Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alkoholismen och nykterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtat, som det hette i gamla dagar — det torde här
för resten mest vara en fråga om svaga och starka
huvuden — den som inte tål, kan avstå, den som vet sig
må bra, kan dricka, om de för övrigt bägge äro
karaktärer som kunna sköta sig. T. o. m. ”ett rus är dig unt,
om du endast med sansning det bär” tör ock kunna ha
något för sig bland friska och förnuftiga människor.
Förtroligheten och hjärtligheten ha ibland fått friare lopp
vid ett glättigt kamratlag, och under tider av trä och
sten i umgänget har detta sannerligen inte varit att
förakta, i alla fall som surrogat.
Naturligtvis ter sig frågan litet annorlunda, när det
gäller svaga och sjuka människor1 — de göra rätt i att
bli helnyktra, i alla fall så länge, tills de känna sig orka
dricka lagom och sluta upp igen, när det går galet. Det
kan ju för övrigt finnas grader av nykterhet allt efter
olika personers art — man kan göra sig löftet att aldrig
dricka mer än så och så mycket eller bara en svagare
sort och det kan ju bildas föreningar av sådana
halvnykterister och har det väl även.
1 De som äro så förolyckade i alkoholism att de göra
förargelse på gatorna, borde kanske genom polisens försorg
hem-forslas till sina hem att omhändertagas av familjen, i stället för
att pliktfällas och lida offentlig skam. Polisen kunde i stället
hava någon myndighet och skyldighet att ställa för den sjuke,
så att han med eget bifall eller möjligen i värsta fall mot sin
vilja men med familjens infördes på sjukhem för alkoholister
(tvång är dock alltid en vansklig ting) och där vårdades, tills han
blevo frisk. Kostnaderna borde i brist av tillräckliga egna medel
tagas av allmänna kassor. Naturligtvis borde det för övrigt höra
till den gängse uppfattningen att anse och behandla en kronisk
alkoholist som en sjuk person, vilken icke i allt kan sköta sig
själv och därför bör behandlas med omsorg, mildhet och i någon
mån med ömsint tvång — den alltför mycket föraktade och
utstötte, som tillika är sjuk (låt vara genom egna fel), orkar
icke hålla sig uppe på egen hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
