Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 7.
(Till Mauritz Hellberg.)
Karl Mauritz Hellberg! Jag hatar dig! Du har rövat
mitt livs lycka, du har stulit min ros i Nordanskogen! Om
du såge mig i det tillstånd vari jag nu befinner mig så
skulle du röras till tårar. Jag är endast en skugga av vad
jag fordom varit. Min olyckliga kärlek har gjort mig till
ett skelett. Allt detta har du gjort. Har jag icke då
anledning att hata dig? Jo i sanning. Jag hatar dig. Dock, gör
jag det verkligen? Nej, ropar en röst inom mig, jag älskar
dig. Nå, älskar eller hatar jag dig? Se där slitningen i mitt
inre. Å ena sidan hon, den eviga fullhetens yppiga prakt,
blomman på smaragdegrunden, salighetens friska fläkt,
all min glädje och min gamman, å andra sidan dig,
prosaiske jordson, vars enda njutning är att äta välling
och vars enda sysselsättning är att sova. Vilket bör jag
välja, antingen att mörda dig och dö självspillingens död
med Hennes namn på mina läppar eller att framsläpa ett
kvalfullt liv vid din sida, såsom din vän. O, det är
gräsligt. Och dock var du min vän. Jag fann något besläktat
mellan min konjaksdrickning och din vällingätning — de
skedde bägge med stor omåttlighet — jag fann behag uti
ditt sömniga sällskap, emedan det tillät mig försjunka
i den lättja som var mig så behaglig. Ja jag är gränslöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
