Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 78.
(Till Mauritz Hellberg.)
Krhmn 2 jan. 1878.
Jag kunde väl tro att du skulle bli oangenämt berörd
av mitt sista brev. Jag hade knappt avsänt det förrän jag
ångrade mig. Du förlåter mig nog — ett anfall av den
gamla viktigheten, ingenting annat — Hela brevet var en
enda dumt ihopsatt lögn, vilken borde hava blivit å båle
bränd, innan han kläcktes ur min hjärna. Jag är varken
ett skelett eller vanvettig. Tvärtom mår jag rätt bra.
Alltså — oroa dig ej över mitt tillstånd. Om jag än en
och annan gång har en öm tanke för skön A., så är jag
ej så eld-blixt-etter olyckligt kär, som jag låter påskina
i mitt hiskliga brev. I parentes sagt så resonerar du
besynnerligt, då du för att trösta den olycklige älskaren, säger
[dig] aldrig någonsin varit kär i det av honom älskade
föremålet och att du ej brydde dig om att rivalisera med
honom. Det ligger mycket hån i denna förklaring och
vore jag den, som jag i förbemälta brev synes vara, skulle
detta mycket hava förbittrat mig, alldenstund du liksom
av nåd därmed vill överlämna åt mig något, som jag i
själva verket vet mig aldrig kunna få.
Emellertid lämna vi det förb. brevet åt den och den och
sysselsätta oss med trevligare. — Aha, gamla
heders-pascha, ha vi dej där, du är kär, min vän, och det mer än,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
