Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1881.
(Till Mauritz Hellberg.)
Min vän Maggan!
Kännande mig tämligen harmoniskt stämd och åtvarnad
av den läxa, det bitande ”änne du då”, som du givit mig
i ditt senaste brev, finner jag det vara min plikt att
författa ett hyggeligt brev enligt alla den ädla
konventionella brevskrivarkonstens reglor — så vida jag riktigt
uppfattat dessa och har styrka nog att tygla mitt
nyckfulla lynne. Det första jag har att göra är således att tacka
för ditt vänliga senaste och att bedja om ursäkt för mitt
otillbörliga slarv, som det heter. Vidare tillkommer det
mig att önska dig ett gott nytt år. Till denna önskan
borde jag enligt bruket foga en mängd skämtsamma och
roande anspelningar, men jag märker att min förmåga är
mindre än jag trodde. Jag ger därför det fan och alltihop,
som jag sagt förut, för resten. Jag kommer av mig redan
vid ingången, ser jag, min arma satan. Ha, jag kan icke
hyckla längre. Ha, jag kan icke tiga. Ha jag sticker
uppriktighetens fingrar i min hemlighets hals — sköna bild
mi) vart inni h-e kom du ifrån — det måste ut, det måste ut,
det måste ut!!! Jag vet att hon, den heliga, den rena, den
’«*) tillbedda, ve mig, tillhör dig lycklige, lycklige, överlyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
