- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 6. Brev /
39

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fram, hans hår reste sig på ända, hans armar svängde
som väderkvarnsvingar, han var sublim i sin heliga harm
och var och en som tagit sig en sup, bävade i sitt innersta.
Det var ett förfärligt ögonblick. Rättvisans, förnuftets,
moralens valriktade projektiler pepo omkring mina öron,
fragmenter av massakrerade måttlighetssupare nedföllo
överallt, luften dallrade av förbannelser över brännvinet
och genom larmet och tumultet ljungade allt jämt det
bart huggande svärdet. Jag svettades, jag tyckte att
semi-naristen fixerade mig på ett hemskt sätt, jag försökte
komma under bänken, men förgäves, fasan fjättrade mig,
jag trodde mig nära döden, men i samma ögonblick
började seminaristen något lugna sig, han vände sig till sina
bröder goodtemplarne och manade dem i vältaliga ord till
kraft och verksamhet i det fälttåg som låg framför dem.
En dånande applåd belönade honom, men jag hade fått
nog. Jag lade mig till sängs och är ännu icke riktigt
återställd. Aldrig förglömmer jag den seminaristen!!

Ett föraktfullt leende spelar på dina läppar, du mumlar
något om ”svaga själar, som låta inverka på sig av en
okunnig dussintalares svulstiga ordsvall”, men betänk,
min gode Maggan, att vi tillhöra olika sfärer du och jag.
Du kan med överlägset förakt se ned på denna
”galli-matias”, som för mig är den skönaste vältalighet. Det som
du däremot anser sublimt står högt över min horisont och
är för mig omöjligt att fatta. Emellertid är det med
vemodsfullt behag jag ännu minnes de ärofulla dagar,
då jag ännu tillhörde eder snillrika krets. Herre Gud,
jag vill gråta, då jag för min erinring framkallar A:s
härligt skinande anlete, hans gudalika leende, då han i
bacchantisk yra med mö i famn blixtsnabbt ilade omkring

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/6/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free