- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 6. Brev /
58

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

belåtenhet — — och sväller av fetma, vilket icke ökar
min skönhet. Jag börjar att i hög grad likna ***.

Och under allt detta är jag döck ett slags filosof på
mitt vis. Resultaten av mitt tänkande kunna kortast
betecknas med en liggande åtta (oo). I vilken riktning jag
försöker gå, ramlar jag genast ut i den ändlösa rymden och
förlorar förståndet. Jag tror att det hänt större filosofer
än jag, ehuru de icke märkt det så snart, utan med dårens
självbelåtna leende betraktat sitt inbillade verk och trott
sig stå på sina fötter, under det de i själva verket stått
på huvudet ut i det ofantliga intet eller allt, som ingen
människoskalle kan omfatta med sin s. k. oändliga
förmåga att begripa. Såvida man vill försöka att behålla sitt
vett måste man stanna där man är, iakttaga de närmaste
föremålen, undersöka deras nytta och använda dem på det
förståndigaste vis. Brackans kall är det tryggaste här i
världen. Skaffa dig en säker och ansedd ställning med
tillräckliga inkomster, gift dig med en anständig och
huslig flicka, håll dig uppe, iakttag det brukliga, anse allt
utom det ekonomiska såsom ting av mindre vikt etc. och
du skall finna lyckan, äran och härligheten. Jag inser
allt mer och mer att detta är den uppgift som man har här
i livet. Men för mig är det förbi redan med möjligheten
att beträda den vägen. Jag skulle genast bli vräkt i diket.
Men vart fan ska jag då ta vägen. Tänkarens, poetens,
forskarens gåva är mig icke beskärd, brackvägen är stängd
för alltid. Fattighuset står mig möjligen öppet framdeles,
då schlägta inte längre kan eller vill uppehålla mig.
Fängelset toge nog gärna emot mig, men tyvärr är jag för
vesen att begå ngra verkliga brott, vartill jag annars icke
saknar lust. Emellertid intar jag en avvaktande ställning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/6/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free