- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 6. Brev /
139

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sonaten är en beundransvärd bok — även i konstnärligt
hänseende och jag kan omöjligt förstå dem som tala om
hans tillbakagång som diktare. Men naturligtvis är den
vanvettigt ensidig. Sinnligheten tar sådana helvetiska
former endast bland sådana naturer och i sådana
kulturförhållanden där den betraktas som en djävulens arvelott
i människan. Han är munk allt igenom, men han är ändå
stor, lika stor som Augustinus och Bernhard av Clairvaux.

Jag tror mig känna ungefär lika mycket av
liderlighetens djup och vidder som Tolstoy och jag vet hur
förstörande den kan verka. Men dels äro de flesta män alltför
grovt anlagda för att kunna taga någon skada av även
ett brutalt och ihärdigt tillfredsställande av sin drift —
de göra vad naturen bjuder dem, icke mer, icke mindre,
grubbla icke däröver och om de finna motsvarande
kvinnliga medparter blir därav ingenting på minsta vis
helvetiskt. Av folk med hjärna och nerver åter finns det nog
några som likna Tolstoys hjälte, men de äro ganska visst
undantag — de höra till de religiöst vanvettiges släkte,
som alltid hör hin håle tassa dem i hälarne och grubbla
på synd mot den helige ande. Den som bär humanismen
och själsfrihetens fluidum i sina ådror kan icke bli något
sådant, om han är aldrig så liderlig.

Den hårdhet och likgiltighet mot andra människor du
talar om tror jag icke vara någon synnerligt stor synd.
Åtminstone går jag själv och bär på den utan att känna
mig olycklig. Jag anser mig icke ha någon skyldighet att
älska och beundra personer, som tyckas mig obehagliga,
beundra dem därför att de äro av underklass och varit
hållna nere av mina likar (de ha dock även själva
skulden däri, försåvida en mångtusenårig ärftlig servilism

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/6/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free