Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Till Mauritz Hellberg.)
Lillehammer, Suttestad, Norge. April 9L
M. gode Maggan!
Härmed sänder jag till ditt påseende ett nytt decktvark
av mig — olika allt annat jag skrivit, och jag är högst
oviss om det duger något till. Det skulle vara Goethes
prästflickas utgjutelser, sedan han hade rest sin väg. Jag
har försökt att göra versarne så enkla som möjligt och
måhända har det lyckats så väl att de rent av äro tarvliga.
Men jag har också försökt att gjuta litet lidelse i
enkelheten, ty Goethes älskade måste naturligtvis haft en god
del lidelse i sina ådror. Några bitar tycker jag ändå äro
lyckade, såsom ”Den stolta Rhen, som tågar”, och ”Jag
mötte en flicka”.
Goethes skildring av sin prästgårdskärlek har alltid
gjort ett sällsamt intryck på mig. Jag tycker att man
knappt bland hans diktade kvinnogestalter kan finna något
så älskvärt ”anmuthig” som denna och det förefaller mig
som hon varit mer för honom än han velat erkänna. Den
plötsliga brytningen kommer så omotiverat att man blir
flat. Hade han funnit att hon var för obetydlig och
tarvlig — en vanlig lantlolla — och trodde han att hon snart
skulle trösta sig med någon av de trevliga Elsassiska
gran-narne? Den djupa och innerligt vemodiga ånger, som så
ofta bryter fram i hans dikter, talar emot detta. Jag tror
att hon varit honom dyrbarare än någon annan och att
han icke blott offrat henne utan även en del av sig själv
för sin ärelystnads skull. Hon hade ett omöjligt tillnamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
