- Project Runeberg -  Skrifter. Jubileumsupplaga / 6. Brev /
170

(1935) [MARC] Author: Gustaf Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag kände mig för övrigt till en början bortstött av
det enkla hos Goethe — jag hade svälj t hela
raffinemangs-litteraturen under detta århundradet och var för den skull
förvänd (delvis åtminstone). Numera vet jag ingen lyrik
jag sätter så högt som Goethes, där natur, lidelse, naivitet,
konst, ädelsinne och djupsinne förenat sig. Jag vet intet
mer gripande och på samma gång trösterikt än Faust.

Min beundran för det enkla och naturliga har
emellertid för icke längesedan spelat mig ett spratt. Som du
kanske sett har Oskar Levertin gett ut en diktsamling
vilken höjts till skyarne av hela pressen. Själv skrev jag
med flit min recension innan jag läst någon annans,
emedan jag ville vara fri från påverkan. Jag tyckte att
hr L. var en verklig begåvning (kanske av hög rang
t. o. m.), men på samma gång tyckte jag att det var det
gruvligaste i onatur jag läst. Det var mig omöjligt att
uttala någon beundran och jag sade ut vad jag tänkte.
Hr L. blev emellertid sårad och skrev ett hätskt brev till
Maur. Hellberg, som han känner. Där beskyllde han mig
för ”jalousie de métier” och uttalade sitt förakt för
”handklaver och träskodans”. Kunde han hjälpa att han
föredrog en ”Stradivarius” framför dragharmonikan ? Han
kunde inte rå för att han icke kunde tävla med en
tidningsman i omedelbarhet och — (tankestreck) okunnighet.

Jag har sedan gått och grubblat över om det verkligen
kunde vara avund med i spelet eller om det är ensidighet
hos mig att icke begripa det sköna i dessa katolska
sorg-dikter. Men hur jag vänder och vrider mig kan jag
omöjligt finna mig vid denna smärta, som ”går och krattar
vissnade blad” och kallas ”lidandets lycka”. Det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:42:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gfskrifter/6/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free