Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Till Verner von Heidenstam.)
Lillehammer, Suttestad, Norge, nov. 95.
Vad moral och omoral beträffar i och för sig, så är det
väl de mest svävande begrepp i universet och jag är väl
den siste som kommer att ställa mig på anständighetens
och de svarta omslagens sida. Förr eller senare kommer
jag troligen att skriva något riktigt oanständigt jag också,
ty det eländiga hemlighetsmakeriet avskyr jag med rent
personlig avsky, eftersom jag tror att det haft en god del
i mitt förfall andligt och lekamligt. Det speciellt frivola
är kanske en lägre art av fri åskådning av det sexuella,
men sannerligen tror jag att det också har sin uppgift
i en allmän befriande rensning av sedebegreppen. De
högtidliga hycklareminerna äro väl knappast värda mer än en
lättsinnig otuktgest, en tvetydig vits eller något ditåt, som
kan bringa högtidligheten i olag. Jag har läst en av
Nansens böcker och funnit hans skildringar väl kalla och
kanske något stiliserade och Heiniserande, men själva hans
fräckhet har jag egentligen icke något emot. Det gör
bestämt gott att folk får se en, som säger och gör precis
som han behagar.
Moral! Moral! Ja, sannerligen jag längre vet vad moral
är, såvida det icke är det att när man gör något mot sitt
eget väsens art, gör man sig själv illa. När jag skriver en
dålig vers till en julkalender, anser jag mig omoralisk,
men jag anser ändå mer omoraliskt att låta bli, eftersom
jag i så fall måste ytterligare ta dem i anspråk som
bisprungit mig med penninghjälp och således bryta mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
