Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189 7.
(Till Ellen Key.)
Uppsala, 8 jan. 97.
Kära Fröken!
Jag mente inte så illa med att avslå Montaignes bistånd
— bara att jag just inte känner mannen. Och dessutom
ville jag vara litet försmädlig, emedan jag var och är
litet trött på det s. k. livets allvar, vilket icke är roligt.
Vad beträffar Levertin, så tycker jag att han har rätt
till en viss grad i sin opposition mot brännvinspoesien
och att docenter äro folk, de med. Hans beundran för
Heidenstam gillar jag, men jag tror att H. kan beundras
litet mer mångsidigt. H. är litet av varje han, liksom
alla genier, och så är Levertin själv — det har han visat
i sina litteraturhistoriska essayer och i ”Thomas Waldius”.
När jag skrev om ”lärda kvinnor” mente jag intet
ironiskt, jag ville bara betona min egen olärdhet, vilken
verkligen är rätt stor. Montaigne! Jag tycker att jag hört
namnet.
Men i en sak ville jag verkligen ställa mig fientligt mot
er, och det är i fråga om inbindning av böcker — om ni
såge min bokhylla skulle ni anse mig för en vilde och det
vill jag ändå inte erkänna att jag är. Och att man skall
vara skyldig att ta fram samma bok och läsa den om igen
tio gånger eller helst en gång var dag som en bönbok!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
