Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
Lille Bob hade emellertid en stor andlig svag-
het, och det var blott alltför naturligt, att denna
svaghet var den, hvilken städse orsakade honom
de största lidanden. Bob gick nämligen i hemlig-
het och längtade efter, att någon människa skulle
genomskåda honom och förstå, hurudan han själf
egentligen var. Han var icke nöjd med, att kam-
raterna skrattade, så fort de fingo se honom, och
applåderade honom, så ofta han sjöng. Lille
Bob gick i sitt stilla sinne och tyckte, att det
hos honom fanns äfven något annat än hans gläd-
tighet, som kunde förtjäna att väcka människors
intresse och sympati. Bob var nämligen i sitt
inre full med tankar, och dessa voro icke alltid
så glada som hans eget yttre. Det hände ho-
nom också ej sällan, att han utan att märka
det öfverlämnade sig åt dessa tankar, och då
kunde hans ansikte förändra sig, så att det näs-
tan blef oigenkänneligt. »Hvad i guds namn
är det åt Bobs» sade kamraterna. »Sitter du
och drömmer?» Därpå uppmanades Bob att
skoja upp sig och vara glad. Så skojade han
upp sig och var glad. Och så var det ingen,
som tänkte vidare på hela saken.
Men inom Bob växte småningom en för-
skräckelse öfver, att alla människor fordrade af
honom, att han ständigt skulle vara glad. Djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
