Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 —
hvilken han antingen icke kände, eller som före-
föll honom i ringaste mån osympatisk eller en-
dast främmande, så blef Bob helt enkelt tyst,
och att sjunga var honom lika omöjligt som att
tala hebreiska eller läsa upp Virgilius utantill.
Bob sade, att han kom af sig, när en person,
som verkade kyligt, fanns i rummet. Och hvad
han menade med detta orakelspråk, kunde han
aldrig förklara.
Att Bob icke var bland dem, som alltid
förstå att välja sina vänner, kan man måhända
tänka sig. Vissa drag i hans karakter vållade
helt naturligt, att goda människor drogos till
hans vänskap, på samma sätt som samhöriga
kemiska element dragas till hvarandra. Det bör
också sägas, att Bob ursprungligen hade nog
fin instinkt för att förstå att skilja detta slags
vänner från andra, med hvilka han kom i för-
bindelse. Men han var å andra sidan icke nog
skarp i sin förmåga att skilja mellan ondt och
godt. Bob förgyllde gärna i sin fantasi de män-
niskor, med hvilka han kom i beröring, och han
såg dem i glansen af sina egna önskningar.
Den hängifvenhet, han själf kände, gjorde honom
blind, och han var länge outsägligt lycklig i sin
illusion, att städse tro sig afhållen lika varmt,
som han själf fäste sig vid andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
