Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— IS —
hända kom denna förändring den dag, då jag
började se, att lifvet rymde så oändligt mycken
sorg. Kanhända fick jag då skrupler öfver min
egen glädje, och kanhända hafva dessa skrupler
förmörkat mitt eget inre. Om allt detta vet jag
ännu mycket litet.
»Jag vet endast, att det kom en dag, då jag
kände det så besynnerligt, att ni alla gick och
sade åt mig, att jag var glad, och då ert skratt
skorrade så besynnerligt i mina öron. Mitt eget
skorrade ännu mera besynnerligt. Ibland kunde
det rent af göra ondt, när jag hörde det själf.
Men just att ni voro så glada åt min munter-
het, tvingade mig att fortsätta. Jag ville icke
undvara er vänlighet, och jag kände, att jag
måste undvara den, om jag någon gång icke
roade er. På så sätt fortsatte jag att roa er,
och — skall jag erkänna det? — i samma ögon-
blick som glädjen blef mig ett tvång, började
jag känna groll mot eder, som pålade mig det.
Kan ni tänka er, att ofta medan jag suttit ibland
er och sjungit mina visor och berättat mina his-
torier, har jag känt lust att bryta af alltsam-
mans, krossa karaffer och glas och skrika högt af
smärta för att bringa eder att säga bara de orden :
»Men Bob! Hvad har händt dig?»
»Ser ni, det har icke händt mig något annat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
