Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 24
De hade trott, att de förstodo honom, och
isen hade smält i en krets af människor, som
sträfvat att komma hvarandra nära. Alla hade
varit lyckliga under några dagar, och Bob själf
hade varit lyckligast af alla. Ah, så onämn-
bart lycklig! Men så hade dagarna gått, och
med dagarna som gingo, utplånades det första
intrycket. Så kom den gråa hvardagsdagern lång-
samt och omärkligt tillbaka och under dess allt
nivellerande välde började människorna se på
hvarandra och fråga sig:
Inte kan detta vara möjligt? Inte kunna vi
upphöra att tro på, hvad vi själfva se?
Och under denna centnertunga allmakt
klämdes Bobs lilla obetydliga öde tillsammans.
Klangen af hans ord var borta, och deras me-
ning hade ingen tagit på allvar.
Bob kände sig ensam och föraktlig mera
än någonsin förr, och han kunde icke begripa,
att han en gång varit så dum och försökt att
tala andra till rätta i deras uppfattning af ho-
nom själf. Lille Bob skämdes öfver sin glädtig-
het och öfver sitt allvar, öfver sin öppenhet och
öfver sin förställning, öfver hela det arma lilla
jag, som han tyckte, att hvarken han själf eller
någon annan någonsin skulle kunna begripa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
