Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 —
tillbakadragen. Han höll sig borta från kam-
raternas sällskap, så ofta han fann möjlighet att
komma med en förevändning, och när detta icke
lyckades, var han i början sluten och tyst. Na-
turligtvis väckte detta någon undran och gaf
äfven anledning till mer eller mindre närgångna
frågor. Men då inträffade det allra mest be-
synnerliga. På dessa frågor svarade Bob icke
alls. Ilan gaf sig i stället till att vara rolig. Han
sjöng, han berättade, han var munterheten själf.
Han blef dag från dag allt mera lik den gamle
Bob ifrån fordom. Hans ögon kunde numera
nästan ingen få syn på. Ty så långt kröpo de
in i hans hufvud, och så ofta skrattade han.
Men samma dag Bob fått sin afhandling
färdig och lämnat manuskriptet till tryckeriet,
då gick han hem på sitt rum, satte sig ned och
tänkte öfver hela sitt lif.
Han blef ense med sig själf, att han hela
tiden vetat om och förstått allt hvad som in-
träffat, fast han ej förrän nu velat se det i hela
sin skärande klarhet.
En narr hade han varit, som trott, att han
kunde tala ur sitt hjärta till människorna. En oför-
bätterlig narr. De hade hört på honom och fång-
ats af klangen i hans ord, som de förr fångats af
farten i hans glädtighet och smittan i hans skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
