Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 28 —
Hans ögon fuktades, när han betraktade det
lilla smycket, livars äkta pärla lyste emot honom
ur spegeln som en dufvas öga. Bilden var hans
egen, och han tänkte därpå, medan han prof-
vade den mot sin svarta halsduk. En dufvas
öga, tänkte han, mindre därför att han egent-
ligen visste, hur ett dylikt såg ut, än därför att
han vant sig att förbinda begreppet dufva med
något, ljust, oskuldsfullt och välgörande.
Sedan vände han sig om och såg genom den
öppna dörren ut öfver våningen. Det slog honom
genast, hur högtidsaktigt, nästan vördnadsbju-
dande hvarje föremål föreföll honom. Förmaket
med sina taflor och fotlampor, divansbordet med
dess mattgröna duk och pianot med blomglaset,
hvarur rosor på långa stjälkar stucko upp midt i
vintern, allt detta, hvilket var honom så välbekant
och ofta kunde synas både intetsägande och pro-
saiskt, lyste i dag med en glans, hvilken ej kunde
komma enbart af vintersolen. Solen lyste näm-
ligen in, och dess strålar föllo på granen, som
prydd med en otalighet af glitter och färg trängt
undan matbordet ute i salen och bredde ut sina
grenar med något af påfagelsstjärtens glans och
prakt. Nej, det var icke solen, som gjorde allt
detta. Det var lyckan i ett hem, som ingen
kunde nalkas utan att erfara något af det in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
