Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 30
topparna af Humlegårdens träd, som glänste af
rimfrost.
Han satt där länge, och i hans hjärta ljöd
som en underlig sång. Den gick i takt med
den stämning, som fyllde hans själ, och den
formade sig till en psalm, hvaraf han hörde
melodien, under det att orden blefvo formlösa
som hela hans egen stämning. Men medan
orden icke funno väg till hans läppar, kommo
i stället lyckotårar och fuktade hans ögon.
Robert Flodin satt på juldagens morgon
och grät af sällhet i sitt eget rum.
Men som han satt där, vaknade inom ho-
nom ett minne, hvilket på ett egendomligt sätt
bröt in i hans stämning. Han kom att tänka
på sin examensfest och tyckte sig kunna se
hela scenen och sig själf, när han med glaset i
hand stod och berättade sina vänner, att han
var en ensam, söndersliten människa, hvilken
tiggde om att bli tagen på allvar. Hur besyn-
nerligt föreföll honom icke allt detta nu! Han
måste le vid tanken på den tid, då han så ifrigt
sträfvade att komma till rätta med sitt eget jag.
Hans eget jagl Hade icke lifvet gripit honom
som med milda händer och gifvit honom till
skänks, allt hvad han önskat sig. Han tänkte
på sin hustru, på sin son, på sina ensamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
