Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 49
vännens skämt eller hans behärskade yttre. Hur
svag skiftningen i den andres ansikte än varit,
hade dock Bob Flodin sett den. Den kom ho-
nom att ana, att det var något, vännen ville
dölja. Och då han icke kunde förstå orsaken,
ville han söka rubba den oåtkomlighet, bakom
hvilken vännen förskansade sig. Han svarade
därför i en något häftig ton:
»Tror du, att en människa i hela sitt lif
kan vara nöjd med att tillbringa förmiddagarna
vid en pulpet, eftermiddagarna bland främmande
och för rasten vara ensam?»
Och som om han fruktade, att han uttryckt
sig alltför kärft, tilläde han:
»Du har ju oss, men ...»
Han hade tänkt att säga: »Det kan väl
inte vara nog». Men så tyckte han, att till
och med denna vändning möjligen kunde tolkas
som en ogrannlagenhet, och därför teg han.
Men i sitt’ hjärtas fullhet klappade han i stället
vännen på hufvudet, när han passerade förbi
stolen, där den andre satt, samt ställde sig där-
efter vid fönstret och såg alldeles rådvill ut öfver
de snöhöljda taken.
Det är inte lätt att säga, hvad som i detta
nu medverkade för att bryta en mångårig tyst-
nad. Men det fins ögonblick, då ett samtal
Äktenskapets komedi. a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
