Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir som en rullande snöboll, hvilken tar allting
med sig. Måhända omgafdem den heliga juldagen
med en atmosfer af stämning och förtrolighet.
Det var sä tyst i det mattbetäckta rummet, där
höga bokhyllor stodo längs väggarna, och där dra-
perier och mjuka möbler gjorde det hemtrefligt och
varmt. Dét kom en så uppriktig värme från den
människas hjärta, som tryckt sin prägel på detta
rum med dess anspråkslösa konstsaker och hus-
truns och gossens fotografier på alla upptänkliga
platser. Robert Flodin såg därjämte i detta
ögonblick så ångerfull och ödmjuk ut, därför att
han trodde sig ha varit närgången, utan att vilja
det, och hans hand, som strök vännen öfver
håret, hade varit mjuk och mild som en kvinnas.
»Det behöfver inte vara någon hemlighet.
Jag kan gärna säga dig orsaken», sade Gösta
Wickner till sist. Hans blick blef hopdragen,
som om han grubblat på ett problem, och han
blåste tjocka skyar af rök omkring sig.
Bob vände sig hastigt om, och hans an-
sikte fick ett spändt uttryck.
»Vill du det verkligen?»
Det var öfver hufvud det märkliga med
Wickner, att han sällan talade om sig själf, och
ogärna gaf några förtroenden. Just nu kom
Bob att tänka på detta, och det slog honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
