Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 5i —
som en upptäckt. Den andre talade aldrig om
sig själf. Det var alltid Bob, som gaf förtroen-
den, hvilka icke gengäldades. Bob fick plöts-
ligt det intrycket, att han under en lång följd
af år lidit orätt, och han fann blott rättvisa
däri, att denna orätt nu stode på väg att godt-
göras. Samtidigt gick genom hans själ som en
aning, att detta förtroende möjligen kunde gälla
honom själf, på något oförklarligt sätt stå i sam-
band med hans eget lif. Han frågade icke
längre, stod endast stilla och väntade på de ord,
hvilka aldrig tycktes vilja komma.
Ändtligen började Gösta Wickner:
»Minns du, när vi först träffades, sedan vi
lämnat Upsala?» sade han.
»Ja», svarade Bob eftertänksamt. Hvarför
frågar han det? tänkte han för sig själf.
»Det var i den familj, där du första gången
såg din nuvarande hustru, jag menar henne, som
blef din hustru.»
»Det har jag aldrig tänkt på», svarade Bob.
»Nej», genmälde den andra småleende. »Du
hade annat att tänka på. Och det var helt
naturligt, att du inte hade tid med mig.»
Bob försökte att protestera.
»Jag var så ensam på den tiden», sade
han. »Jag var människoskygg, hade nyss kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
