Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ö2
icke äktenskapet ett hinder, men väl kärleken.
Det var romantiken inom honom, som narrat
honom att ett ögonblick sträcka sin åtrå efter
ett hem, sådant som Bobs. Men hur det var,
hade han fatt detta ändå. Alldeles gratis hade
han fått ett hem, där han kunde komma och
gå, när han ville, och där hans minsta motgång
eller glädje städse rönte medkänsla och blef
uppmärksammad. Han behöfde icke bekymra
sig om detta hem. Det fanns där alltid. Det
var hans, utan att han hvarken uppehöll det
eller hade några bekymmer för att hålla det vid
makt. Han tyckte om både herrn i huset och
frun. Han trifdes bättre med dem än med några
andra han kände.
Hvad var det nu, som egentligen hade blif-
vit förändradt?
Gösta Wickner var en man, som vant sig att
vara uppriktig mot sig själf. Han var det också
nu. Och han sade sig själf fritt och öppet, att om
han nu kunde få byta, intaga sin väns plats och
lämna det understundom måhända en smula inne-
hållslösa ungkarlslifvet, så ville han icke. Han
var i detta fall alldeles säker på sin sak. Han
ville icke ådraga sig några skyldigheter, som
skulle störa hans lif i dess lugna, regelmessiga och
ganska underhållande gång. Han ville det icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
