Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 8; —
Ur vreden växer ovilja och ur oviljan hat. Att
anledningen är ringa, spela härvidlag ingen roll.
Det ser ibland ut, som om olyckan vore mera
obotlig, ju ringare den yttre anledningen synes
vara.
Under sådana timmar talar själ till själ star-
kare än ord, och hvad som då blir sagdt, ver-
kar mäktigare, emedan sådana ord springa di-
rekt ur vårt omedvetna väsen, som är vårt dju-
paste. Den ena själen kan då slå en annan till
döds.
Och det förändrar ingenting, om under en
sådan natt den enes hand famlar på täcket för att
finna och trycka den andres. Den, som ger en
sådan handtryckning, gör det icke, därför att han
är vek och ångerfull och ber om tillgift. Han
gör det, därför att hans smärta är honom så öfver-
mäktig, att han måste känna den fysiska vär-
men från en lefvande varelse, vore denna va-
relse också densamma, som hans tanke nyss
slog i raseri. Och den, hvilken mottager en
sådan handtryckning, vet, att det är så och
återgäldar den själf, endast drifven af samma
hemlighetsfulla ångest.
Ty ingenting är större, hemskare, mera fa-
sansfullt och ömkansvärdt, än när ömheten mel-
lan två människor håller på att glida bort och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
