Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo
Nàr de följdes åt in i Bobs rum, var det
hela så förtrollande bundet samman, att fru Anna
skrattade högt åt sina egna tankar.
»Hvad skrattar ni åt?» sade Gösta Wickner.
Anna hade kommit att tänka på, att hon
var så inne i sin fantasi, att hon skulle funnit
det alldeles i sin ordning, om Gösta just då
lagt armen om hennes lif och kysst henne till
tack för maten. Detta kunde hon naturligtvis
inte säga. Och därför tindrade hennes ögon
dubbelt muntert, när hon svarade:
»Jo, vet ni, när jag såg er på ryggen,
tyckte jag alldeles att ni såg ut som en äkta
man. »
Fru Anna kände sig ett ögonblick på hal
is. Men hon fick i detsamma en förmåga att
manövrera, hvilken öfverraskade henne själf, och
med en plötslig öfvergång blef hon allvarlig,
klappade Gösta på axeln och sade:
»Det var riktigt snällt att ni kom. Jag var
så sjuk efter sällskap i dag.»
Hon log vänligt och lugnt och stämningen
flöt åter in i den glada, ljusa fåra, som knap-
past för ett ögonblick hade grumlats. Gösta
Wickner var vid sitt bästa lynne, och han bör-
jade berätta. Han berättade utmärkt, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
