Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOI
hade en humoristisk bon sens i sin uppfattning
af människors förhållanden, som verkade välgö-
rande på Anna. Hon tyckte, att alltsedan han
kommit hade hon hvilat hela tiden. Orsaken
härtill var helt enkelt, att Gösta Wickner var
raka motsatsen till Bob. Här fanns ingen ner-
vositet, icke denna mjuka ömhet, som alltid
tiggde om svar. Här fanns ingenting öfver-
spändt, icke en atom af det otillfredsställda,
som ständigt låg på lur hos Bob, så ofta
han fått något att grubbla på. Gösta Wickner
fick ibland något tillitsväckande öfver sin person,
hvilket nästan kunde verka som värme, men
icke desto mindre var hans förstånd städse vaket.
Man skulle kunna säga, att han var på sin vakt
mot sig själf. Han kunde säga en vänlighet,
till och med visa sina vänner en godhet med
precis afvägdt medvetande om, både hur myc-
ket han sade, och hur långt han ville gå. Man
hade af honom städse det intrycket, att han
hade nog med sig själf och i sig själf. Och
liksom detta kanske från början verkat allra
mest både imponerande och tilldragande på Bob,
så var det nu också detta samma som kom
fru Anna att känna sig så nöjd i hans sällskap.
Hon tyckte sig sitta och fullkomligt supa in
styrka och själslugn genom att samtala med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
