Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 103 —
Medan fru Anna berättade allt detta, in-
träffade det märkvärdiga, att just som orden
blefvo sagda, blef hon ännu mera lätt om hjär-
tat, än hvad hon förut hade känt sig. Och ju
bättre hon blef till mods, desto lifligare tyckte
hon sig hålla af sin och Bobs vän. Hon blef
tacksam i sitt hjärta, därför att hon gaf honom
förtjänsten af att något tungt liksom glidit bort
från hennes synkrets. Så klart hon såg allting i
afton. Så märkvärdigt klart.
Och för första gången kom den tanken
tydligt och djärft för henne:
»Hvarför hade hon ingenting förstått den
gången, då Bob först kom in i hennes värld och
nästan genast tog hennes hjärta?»
Fru Anna tyckte, att det var underligt, att
hon då ingenting hade sett. Snabbt, klart och
med en hel värld i sitt följe gled denna tanke
genom hennes hufvud. Den försvann så lätt
som den kommit, och den jagades bort af ett
leende, som var soligt och klart.
Men när Gösta reste sig upp för att gå,
tyckte Anna, att hon inte på mycket, mycket
länge varit så lycklig. Och hon skrattade själf,
när hon sade:
»Tänk, att jag alldeles glömt Georg. Nu
har han fått somna ensam».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
