Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
denne man, som var så viss på sig själf, och
hvilkens jämvikt ingenting kunde rubba.
Innan fru Anna visste ordçt af, hade hon
börjat att tala med Gösta om Bob. Det kom
alldeles oöfverlagdt, och hon blef nästan för-
skräckt, när hon hade börjat. Ty något dylikt
hade aldrig förr ifrågakommit mellan henne och
Bobs vän. Öfver hufvud hade fru Anna aldrig
förut talat med någon om sin man, eller hvad
hon kände för honom. Men Anna var nu denna
afton i den sinnesstämning, då man finner allting
naturligt och därför fortsatte hon att tala om
Bob, just därför att Gösta ju mycket väl visste,
hur mycket hon höll af honom. Hon aktade
sig skickligt att vidröra något, som kunde gifva
vid handen, hvad som egentligen sysselsatt dem
båda på sista tiden. Men hon talade ändå så,
att hon lättade sitt eget hjärta genom att gifva
ett förtroende. Hon sade, att Bob var så lätt-
rörd och vek och hade så lätt att komma ur
jämvikt. Det minsta kunde uppröra honom,
och blef han en gång upprörd af något, gick
det öfver alla gränser.
Fru Anna berättade detaljer. Hon berät-
tade dem på sitt lifliga sätt, och hon tilläde:
»Förstår ni inte, hvad det kan bli trött-
samt, just när man håller af en människa?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
