Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 118 —
till ytterlighet upprörd, och han såg knappt pa
den, till hvilken han talade.
Hade Bob det gjort, skulle icke ens han
ha kunnat undgå att märka den fatala belägen-
het, i hvilken Gösta Wickner befann sig. Han,
som eljest var van att behärska sitt yttre under
alla omständigheter, fick en brännande rodnad
öfver hela sitt ansikte. Nu hörde emellertid
Gösta till dem som veta, att äfven en rodnad
kan fördrifvas genom viljeansträngning. Han
begagnade sig också af denna sin kunskap, och
då Bob talade länge, fick den andre god tid
att återvinna väldet öfver sitt ansikte.
När Bob slutat och såg upp igen, var Gösta
därför i sitt yttre alldeles lugn. Bob tyckte till
och med, att han läste ett tydligt deltagande i
vännens drag. Och det uppstod en paus, under
hvilken Bob satt och väntade på att få höra,
hvad den andre hade att säga. Han väntade
sig ett råd af Gösta, ett råd, som måhända
skulle göra allting godt. Med ett slags förtvif-
lans energi hade han hakat sig fast vid denna
tanke, och brädspelet hade endast varit en dum
förevändning, hvilken han användt, när han i
telefon annonserade sitt besök, och han hade
hela tiden ångrat, att han någonsin tagit sin
tillflykt därtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
