Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
— det är som att lita på en naturkraft. Ena
dagen är den god och den andra ond. Ena
dagen smeker den, andra dagen bits den. Lyck-
ligtvis ha vi kommit därhän att i någon mån
tämja naturkrafterna. Det betyder här så mycket
som, att när naturkrafterna rasat en tid, så lägga
de sig till ro, och då kommer lyckan tillbaka.»
»Tror du?» sade Bob.
»Absolut säkert», blef svaret. »Ni ha ju
varit gifta i elfva år? Då ha ni ju tröttat ut er
med kärlek. Och så kommer reaktionen. Det
är helt naturligt. När den är öfver, kommer
ingen af er att förstå, hvad ni nu kifvats om.»
Bob satt och hörde på vännens ord, och
till sin förvåning märkte han, att de lugnade
honom. Han kände en besynnerlig lättnad,
som om han aflagt en tung börda, och han för-
sökte trycka vännens hand för att få säga ho-
nom tack.
Gösta Wickner låtsade emellertid icke märka
detta, utan satt som i tankar. Af vissa skäl
hade han på sista tiden fått en misstanke, hvil-
ken han gärna ville få bekräftad eller också
blifva kvitt. Det var därför i full afsikt att
framkalla ett nytt förtroende, som han frågade:
»Du vet ju ingen särskild orsak till miss-
stämningen er emellan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
