Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 127 —
nad karrier, undgick icke fru Anna, och den
väckte hos henne en egendomlig afundsjuk art
af medkänsla. Allt sedan den lilla middagen
på tu man hand, då fru Anna talat vid Gösta
om sin man, hade mellan Gösta och henne
knutits det band, som består i att hafva en hem-
lighet gemensam. När de tre vännerna nu voro
samman, kunde det hända, att vid ett ord, som
Bob sade, eller vid en erinran om något, som
hade passerat, fru Anna och Gösta utbytte en
blick af hemligt samförstånd, hvilken kom blo-
det att rusa hett genom deras ådror. Och läm-
nade Bob dem för ett ögonblick ensamma, bör-
jades som af sig själft ett samtal, hvilket, när
hans steg åter hördes i rummet bredvid, afstan-
nade eller utbyttes mot något helt annat, än
hvad det egentligen hade gällt.
Gösta Wickner märkte, att det fanns en
fara häruti. Och under vanliga förhållanden är
det troligt, att han skulle hafva dragit sig till-
baka och i tid räddat sig undan faran. Icke
för Bobs skull. Gösta var denna tid så full af
sina egna planer, att hans tankar ej rymde plats
för hänsynen till en annans person. Gösta Wick-
ner lefde denna tid under högtryck. Han gick
dag ut och dag in i den segerstämning, då all-
ting synes lätt, möjligt, utförbart och höjdt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
