Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 129
Wickner under denna tid lefde, att han knap-
past kände trycket af det nya vågspel, hvilket
han i hemlighet börjat, innan han ännu erkänt
för sig själf, att han åter ville vinna den kvinna,
som lifvet en gång beröfvat honom.
Han kom från ett sammanträde en afton
och mötte tillfälligtvis fru Anna på gatan. Hon
kom, som om han väntat henne just då, och
det sjöng inom honom.
Han närmade sig henne och frågade efter
Bob.
Fru Anna syntes missnöjd med frågan, och
Gösta bytte genast om samtalsämne. De följ-
des åt ända till hennes hem. Men fru Anna
stannade icke, och utan att låtsa om, att de
voro vid målet, gingo båda stillatigande förbi
och kommo upp på Valhallavägen. Det var
en klar vårafton, och det låg värme i luften.
Utan att tänka på det gingo de vidare,
och inom Gösta Wickner brann ett begär att
fråga henne, hvarför de båda följdes åt och icke
gingo hem hvar och en till sitt. Han ville fråga
det med ett leende, säga de få ord, hvilka be-
höfdes, som ett skämt, se henne rodna och njuta
af den bekännelse, som låg i själfva rodnaden.
Men han fick icke orden öfver sina läppar. De
följdes blott åt, och båda kände i hvarandras
Äktenskapets komedi. o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
