Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 130
närvaro, att de hvilade ut. Gösta YVickner var
glad som en ungdom, och hela hans människa
andades fram ett slags brutal lycka, hvilken
följde honom som en atmosfer. De tego båda
länge med det slags tystnad, som fängslar män-
niskor med starkare band än ord.
»Hvarför är ni så förändrad?» sade Anna
plötsligt.
Gösta Wickner studsade.
»Ar jag?» sade han.
»Ja visst», sade hon. »Ni är ju som för-
yngrad. Ni ser ut, som om ni gick omkring
med lyckan i handen.»
I själfva verket var den spänning Gösta
lefde i så stark, att han ej lagt märke till denna
förändring. Men vid Annas ord slog honom
sanningen i hennes anmärkning, och på samma
gång var han glad öfver, att hon märkt det.
Genom hans hjärna flög den tanken, hvilken
enorm njutning det skulle ligga däruti, om han
kunde berätta henne allt. Han skulle inviga
henne i sina planer, som hon invigt honom i
alla sina förhållanden. Som en diktare för den
kvinna han älskar berättar om de ofödda kvad,
hvilka fylla hans bröst och långsamt taga form,
så skulle han berätta henne den stora kombi-
nerade dikt, i hvilken han själf dessa dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
