Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brygga, där hon visste, att de skulle skiljas.
Då blef hennes fruktan henne öfvermäktig, fruk-
tan att hon skulle förlora honom, trötta ut ho-
nom, stöta honom ifrån sig.
»Göstal» hviskade hon och vände hela sitt
förtviflade ansikte emot honom.
Smärtan i hennes röst grep honom, och
hans ansikte lyste upp, återfick det uttryck af
fröjd vid hennes åsyn, som alltid gjorde Anna
lugn. Hon såg honom in i ögonen och tryckte
hans hand. Och just, som båten backade invid
bryggan, sprang Gösta Wickner i land och för-
svann i skymningen.
Anna satt ensam på däcket och såg utåt
de mörka stränderna. Hon såg tillbaka mot
bryggan, hvilken hon nyss hade lämnat. Då
sprang ur mörkret fram en liten gnista, som
fladdrade och irrade. Hon såg, hur den liksom
tog fäste och blef till en låga. Och hon förstod
genast, hvarifrån lågan kom. Det var skenet
af Gösta Wickners ficklykta, som han tändt för
att vägleda den kommande ångbåten, hvilken
skulle föra honom tillbaka.
Fru Anna satt och stirrade på den lilla
lågan, hvilken rörde sig upp och ned, som om
den sändt henne en hälsning. Hon hörde bak-
om sig den mötande ångbåten passera förbi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
