Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■— 142 —
men hon vände sig icke om. Som förtrollad
satt hon, och hennes ögon stirrade mot den lilla
lysande punkten, till dess att de blefvo fuktiga,
och skenet grumlades. Då blinkade hon till och
reste sig upp. Hvad var det? Skenet försvann
och förvandlades i en hel rad större glimmande
lågor, hvilka lyste som ögon öfver vattnet. Fru
Anna måste le åt sin egen öfverspändhet. Mel-
lan henne och den lilla lysande punkten sträckte
sig den andra ångbåtens mörka sida. Den bac-
kade och lade till. Om ett ögonblick ångade
den vidare på väg mot den stora staden.
Fru Anna suckade och satte sig åter till
rätta på sin plats. Det kändes så öde omkring
henne, och hon var ensam, så fruktansvärdt
ensam, som hon aldrig känt sig. Tanklöst vände
hon sin blick framåt, och hennes ögon foro
öfver stränderna, som syntes höja sig fram i
skymningen. Plötsligt spratt hon till igen, och
denna gång fångades hennes blick af något,
som kom henne att sätta handen för ögonen.
Det var åter ett litet ljus hon såg. Ljuset lik-
nade alldeles det, hon nyss sett slockna bakom
sig. Det syntes också ett stycke ofvanför vattnet,
och det lyste öfver en brygga. Detta ljus blef
tydligare och tydligare. Fru Anna kände igen
bryggan, hon såg björkarnes konturer och eken,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
