Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 —
att han bar bruna nya skor, när han gick förbi
henne.
Fru Anna tyckte, att det plötsligt blef sä
tyst omkring henne, och hon kände lust att
gråta, endast därför att hon var ensam och ingen
hade att tala till. Hvarför for hon bort så här’
Och hvart for hon ? Då slog plötsligt en tanke
upp inom henne, en tanke, hvilken hon förut
icke kommit på eller icke vågat tänka. Ilon
trodde, att hon tänkt därpå hela tiden, ly det
var ju så mycket, som hade händt, och det var
så långt sedan i går. Hon tänkte pa att hon
talat med Bob, utan att Gösta visste det, och
hon kom ihåg, att han varnat för öfverilningar
och uppmanat henne till själfbehärskning.
Anna kände en obestämd fruktan, som grep
henne starkare, ju närmare hon nalkades sitt mål.
Denna fruktan var så stark och så oresonlig, att
den nästan liknade fruktan för mörkret. Hon
hade velat stanna ångbåtens maskin eller förma
kaptenen att vända om. Hon hade lust att ropa
på hjälp hos någon okänd, som kanske kunde
hjälpa en ensam olycklig kvinna, som var brotts-
lig och därför utan skydd. Men hastigt och
säkert ilade den lilla ångbåten fram, och med
ångest förstod hon, att hon icke kunde vända
tillbaka. Hon såg stränderna, hvilka hon kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
