Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 155 —
så väl, glida sig förbi och hon såg Stockholm
vända sig fram för hennes blickar, solbelyst och
stort, omgifvet af en darrande morgondager.
Hon såg båten lägga till, och tom på tankar,
endast fylld af ett skriande begär efter hjälp
och stöd, gick hon i land och såg, att klockan
ännu icke var nio.
Fru Anna går med snabba steg öfver Norr-
bro, och hon viker af öfver Kungsträdgården.
Inom henne vaknar cn besynnerlig känsla af
rädsla för att blifva sedd. Hon har ingen säker-
het. Hon är ju icke en ärbar hustru, som trygg
kan lyfta sitt hufvud, viss att äga stöd i sin man.
Hon är en kvinna, som brutit broarna bakom sig
och går på orätta vägar, en af dem, som världen
plägar stena, och som kanske icke är bättre värd.
Fru Anna går därför fort, och hon ser icke åt
sidan. Med klappande hjärta kommer hon in ge-
nom en port, och hon undviker den gamla port-
vaktgummans blick, som betraktar henne genom
det runda fönstret. När hon kommit uppför
tvä trappor, bultar hennes bröst, som om det
ville sprängas, och hon är nära att falla ihop,
när hon till sist fattar mod och ringer på.
Så sitter hon sedan i Gösta Wickners soffa,
och hon ser honom stå framför sig, upprörd,
frågande, utan att förstå, hvarför hon kommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
