Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 156
Hon har tänkt att förbereda honom. Men
hon kan icke. Orden gå öfver hennes läppar,
utan att hon kan hålla dem tillbaka, hon ut-
manar sitt eget öde på lif och död, och hon
säger bara:
»Jag har talat vid Bob. Och han vet allt.»
»När?» säger han. »När?»
»Det var i går, när jag kom hem», säger
fru Anna. »Han var vid bryggan och väntade
mig. Han hade en liten ficklykta, alldeles lik
din. Jag såg hans ljus tändas, just när ditt
slocknade. Åh, det var så förfärligtl»
Fru Anna tyckte, att hon med dessa ord
hade förklarat alltsammans, och hon visste på
samma gång, att hon handlat mot sin älskares
önskan.
»Förlåt mig», bad hon. »Men jag kunde
icke annat.»
Gösta Wickner förstod henne icke. Han
hade vaknat tankefast och klar till en viktig
dags arbete, och han kunde icke fatta, att en
lyktas sken, som slocknade och tändes, kunde
framkalla en sådan revolution. Men han hade
lärt att känna kvinnorna under ett långt lif, och
han visste, att när en kvinna är i uppror, kan
hon behärskas, endast om hon tror att man för-
står. I en blink insåg han därför, att nu be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
