Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tviflan steg inom honom. »Detta är helvetet,
och jag skall bära detta inom mig, så länge jag
andas. »
Ty så fast äro människornas öden fjättrade
samman, att hvad den ene sagt, gjort eller tänkt
mot den andre, det kan aldrig plånas ut. Det
kan läggas ned och försonas. Men det kan
aldrig bringas i glömska, aldrig så länge tanke
lefver, och mänskligt lif ännu finns på denna
jord. Det griper in i våra öden, utan att vi
veta det. Det bryter fram, när vi ana det minst.
Det ligger tyst och växer i själarnas oåtkomliga
gömma, och det gäckar våra barnsliga försök
att höja våra hufvuden och kalla oss fria män.
Kärleken, lyckan, ja, själfva sorgen är intet mot
denna hemlighetsfulla makt, hvilken med sum-
man af våra egna och andras handlingar länkar
våra öden äfven vid deras, hvilkas blotta till-
varo pinar oss mest.
Aldrig hade Bob förstått detta förrän nu,
och därför vandrade han ur rum i rum på sin
tomma villa som en hemlös. Han gick ur salen
in i sängkammaren, från sängkammaren till sitt
eget rum, från arbetsrummet ut på verandan.
När det blef honom för trångt inne, gick han
ut, och han kunde gå i timtal den korta vägen,
som ledde från bryggan och till boninghuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
