Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIII.
Ififnder allt det nya som händt honom, hade
Bob glömt att säga upp sin våning, och därför
måste han flytta in i sina gamla rum, där hvarje
steg han tog ref upp minnet af det, som han käm-
pat för att glömma. Men när han väl kommit sig
till rätta i dessa sina gamla rum, ville han icke
lämna dem. Vanan höll honom kvar, och den
ena dagen tog den andra, dagarna blefvo till
veckor och veckorna till månader. Det lif, Bob
nu lefde, lade som lager efter lager öfver det,
hvilket en gång varit hans och nu var borta.
Bob grubblade mindre nu än förr, och för
detta hade han mest att tacka Georg. För gos-
sen blef han någonting af på en gång mor
och far, och häri fann Bob ett behag, hvilket
ersatte honom allting annat. Han hade nästan
glömt allt det onda, som hade varit, eller han
trodde åtminstone, att han hade glömt. Det var
Äktenskapets komedi. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
