Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 —•
Innan Bob hann hindra det, hade hon böjt
sig ned och kysst hans hand. Så vände hon
sig om och gick före honom in i sängkam-
maren.
Bob följde efter, och han stod i det skumma
rummets dörr, när hans hustru gick fram till
bädden, där Georg låg. Bob såg, att gossen
nästan reste sig upp af glädje, att hans förra
hustru böjde sig ned öfver bädden, och att Georg
slog sina armar om hennes hals.
Bob stod och såg på detta, och en ny ångest
sammansnörde hans strupe. Han kunde icke se
på det längre, utan vände sig om och gick ut.
Hvad är det, som har händt? tänkte han. Hvad
är det, som har händt?
Men ute i hans rum klarnade den orediga
känslan till bittra tankar, och Bob förstod, att
han var ensam, och att hans barn skulle dö.
Ty modern, den allsmäktiga, som gifvit barnet
lif och härskade öfver dess själ enväldigt, när
sjukdom och nöd är på färde, hade kommit.
Hon hade öfvergifvit barnet, hon hade försum-
mat, kanske tidtals glömt det. Men hon kom
in genom dörren, och i samma stund var hvarje
annan öfverflödig. Hon skulle bli gossens skö-
terska, ty hennes händer voro så mjuka, och
hon tog lätt och säkert i de ömtåliga lemmarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
