Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 228 —■
lif, men sä länge mitt varade, skulle jag lefva
mitt. Sedan kom deras tur, och då var jag
borta. Jag har trott på detta, och jag vet nu,
att jag ingenting har förstått. Ty det är icke
så. När barnet finns, så finns ingenting annat
än barnet. Det är ingenting annat, som gäller.
Det är i barnet jag lefver, och utan barnet är
jag död. Minns du, Bob, att jag brukade
vara rädd för att bli gammal? Hvad betyder
väl det? Om jag blir gammal? Det är ju
ingenting. Mitt barn var alltsammans. Och
jag har aldrig förstått det.»
Bob satt och hörde på Annas ord, och
en ny värld visade sig för hans ögon. Men
denna värld var sjunken och borta, just när
han fick syn på den, och denna värld skulle
han aldrig nå.
»Så djupa tonerna i hennes röst blifvit»,
tänkte han. »Att jag aldrig har hört dem
förr. »
Midt i sin sorg förstod Bob för första
gången, att Anna hade lidit som han, och
hans tankar fylldes af ett stort och tarfylldt
medlidande, som skakade hela hans själ. Han
såg på henne, men hans ögon kunde ingen-
ting se. Han skulle velat sträcka ut sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
