Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 232 —
henne under denna tid, och hvad som för
öfrigt passerat.
Det flög igenom honom en tanke, som
han försökte att jaga bort, men som kom igen.
Om barnet nu vore dödt, var detta det bästa,
som egentligen kunde hända. En sådan hän-
delse var enligt Gösta Wickners mening det-
samma, som att ett plågsamt band brast, och
att Anna blefve hans och endast hans. Gösta
Wickner hade nämligen fatt erfara, att det
medförde större obehag än han tänkt sig att
träda i äktenskap med en frånskild hustru. Så
länge pratet gick, att den korrekte Gösta
Wickner inlåtit sig i kärlekshandel med den
vackra fru Flodin, hade icke en sten lagts
hindrande i hans väg. Men när han erkände
detta genom att öppet gifta sig med den
kvinna, hvilken ryktet redan förbundit med
hans namn, då blef förhållandet ett annat. Väl
hade Gösta lyckats förhindra, att någon af de
dörrar, genom hvilka han önskade fritt kunna
gå ut och in, blifvit stängda för honom, men
han hade behöft hela sin förslagna och vakna
energi för att nå detta mål. Och allt som
ännu band Anna vid en annan, fördröjde för
hennes nuvarande man den dag, då han kunde
känna sig verkligt fri, och Gösta Wickner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
