Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 233 —
hade icke tid att vänta. Han var en nära
fyrtioårs man, han hade nyss börjat sin karrier,
och han såg makt, rikedom, anseende och
njutningar vinka på båda sidorna om den
kungsväg, han valt för att vinna lyckan. Där-
för innebar också den tanken, att barnet kunde
dö, något lockande för Gösta Wickner. Det
var en sorg för hans hustru. Han förstod det.
Men en sorg, som hon skulle öfvervinna. Och
när sorgen var öfvervunnen, skulle hon känna,
att det var en lycka för henne själf och kan-
hända också för barnet.
Gösta hade under dessa tankar en nästan
vidskeplig förnimmelse af, att lyckan lydde ho-
nom i allt. Hur hade den icke banat vägen
framför honom, och hur rätt hade han icke
räknat, när han kombinerade den affär, hvilken
nu ställt hans eget namn bland finansvärldens
mäktige. Samtidigt med att hans framtid log
emot honom, kom den kvinna, hvilken han
älskat som ung och föll i hans armar, nästan
utan att han behöfde göra en ansträngning för
att vinna henne. Det var blott ett, som fängs-
lade henne, blott ett, hvilket hindrade henne
att helt vara lycklig. Och nu skulle detta hin-
der bortfalla af sig själft.
Gösta Wickner blef nästan vek om hjärtat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
