Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 243 —
genom refvan såg hon klart, och hon dömde
sig själf som en brottsling.
Till sist hörde Anna dörren öppnas och
Göstas röst, som frågade:
»Vill du inte ha litet mat? Det är ser-
veradt. »
Anna tyckte sig höra som ett biljud i
denna stämma, hvilken hon trott sig känna så
väl. Hon tyckte, att detta biljud alltid funnits
där, och att hon gjort sig döf för att slippa
höra det.
»Jo», sade hon. »Jag kommer.»
Hon gick ut i salen, och de satte sig till
bords. Ljuset från de elektriska lågorna sved
i Annas ögon, och hon var förvånad öfver att
se sig själf. Midt emot henne satt Gösta. Han
åt med god aptit och talade i en dämpad ton,
hvari Anna hörde, att förbittringen fanns kvar.
Men hon tänkte egentligen icke på detta.
När hennes ögon vant sig vid den starka
dagern, satt hon och betraktade sin man, och
det föreföll henne, som om hon såg honom för
första gången. Hon tänkte icke på sig själf,
icke på hvad som skulle hända, endast på detta
enda: »Hvem är denne man? Hvad vill han
mig? Hvad vill jag honom?» Hon såg för sig
den lilla skakande kroppen i den stora sängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
