Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tänk dig», sade Anna. »Han ville hindra
mig från att gå i sorgdräkt. Han sade, att det
väckte uppseende.»
Och Bob hörde på alltsammans. Han tog
det på sig och lät sitt hjärta tala, fastän det
sved inom honom, och fast han förstod, att efter
detta skulle han icke få en lugn stund i hela
sitt lif. Som hon nu satt där, var hon för honom
densamma, som hon alltid varit, och dock var
hon en annan. Hon tänkte mera klart, uttryckte
sig mera säkert och distinkt. Bob märkte det,
när hon ändtligen kunde tala, utan att synas
upprörd, och han tyckte, att hennes ord ibland
föllo lindrande äfven öfver honom själf.
»Den mannen är af ett annat slag än både
du och jag», sade Anna. —• Hon talade om
Gös:ja, men hon undvek att nämna hans namn.
Det lät, som om hon upprepat något, hvilket
hon förut sagt sig själf.
»Hans känslas termometer», fortfor fru Anna,
»kommer aldrig öfver ett visst gradtal. Han
lägger en kall hand på kulan och håller kvick-
silfret nere. Han lider af hjärtats kyla, och där-
för är det omöjligt för dig eller mig att någon-
sin kunna förstå honom. Han har kommit emel-
lan oss och krossat både dig och mig. Åh, hur
väl jag nu tycker, att jag kan fatta det! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
