Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 254 —
Blott om det förflutna undveko de som
genom en tyst öfverskommelse att tala. Detta
.förflutna, allt som en gång varit dem emellan,
vidrörde de aldrig mera. Det förflutna var dem
en stängd port, genom hvilken de icke fingo
följa hvarandra.
Bob förstod nog, att människor skulle finna
det underligt, om de visste, att han hade hem-
liga möten med sin förra hustru och blef hennes
förtrogne just i den sorg, hvilken hon fick
bära, emedan hon lämnat honom för en annan
man. Men aldrig fann han själf detta under-
ligt. Ännu mindre kom han på den tanken,
att det skulle kunna på allvar kallas löjligt. Han
bars af en sinnesstämning, hvilken låg högt öfver
allt, som var hvardagsaktigt och smått, och där-
för blef allt, som hände, för honom endast na-
turligt och mänskligt.
Ȁr det inte underligt, att du och jag
kunna träffas så här?» sade Anna en dag.
Bob skulle önskat, att Anna icke gjort ho-
nom denna fråga.
»Hur skulle du annarskunna lefva?» sade han.
»Ja, men tror du, att några andra männi-
skor än vi gjort, hvad vi båda nu göra?»
»Det som har verkligt värde i lifvet», sade
Bob, »sker nog aldrig två gånger på samma sätt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
