Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 259
dag. I feber hade hon då gått och väntat,
att någon skulle säga något, och när aftonen
kom, och ingenting hade händt, gick hon ut i
skogen och grät. Detta hade hon berättat just
denna första födelsedag, på hvilken Bob nu
satt och tänkte. Hon sade, att hon gått och
varit rädd för att han också skulle glömma den.
Och då hade Bob lett och sagt, att han skrif-
vit upp dagen i almanackan.
Hur gladä de hade varit den dagen, och
hvilken vacker septemberdag det var! Bob
tänkte på alla de kulna dagar, som kom-
mit sedan. Och han strök sig öfver pannan,
som om han velat jaga de mörka minnena
bort.
Men det ville icke lyckas honom denna
gång. De kommo ett efter ett, och de bragte
hans blod i jäsning. Han mindes bittra ord
och stygga scener. Han mindes sina ensamma
dagar och den förfärliga stunden, då hans olycka
blefhonom klar. Georg kom med bland minnena.
Han såg gossen framför sig lifslefvande, som
han stod i solskenet nedanför verandan, en hel
liten karl för sig. Och Bob såg honom dö,
ligga och famla med de små magra händerna
på täcket och hörde honom hviska »mamma».
Det skar i honom, och han var i uppror. Han gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
