Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver förstugubron och lutar sig af gammal vana, när
han stiger genom dörren, går in i köket, där hustrun
står vid spiseln, och maten väntar, och utan att
hälsa frågar han, i det han slår sig ned öfverst vid
bordändan:
— Hvar är Gustaf?
Hustrun kommer fram till bordet, med ett fat
mjölgröt, som hon ställer framför Sven Ersson. Hon
är smal om lifvet, och en liten krökning på ryggen
emellan axlarna skvallrar om ålder och arbete.
Munnen är något hopfallen, men ögonen lysa blanka
och kloka fram under ett hår, som ligger slätt och
mörkt under en smutsad hufvudduk.
— Han är väl inte hemma än, säger hon och
går sakta tillbaka till spiseln för att inte framkalla
cn ordväxling.
Och uttrycket i Sven Erssons ansigte blir
mörkare. Han biter ihop tänderna och suckar, ta’r tag
i skeden, men lägger den af gammal vana ifrån sig
igen, och med ett bistert uttryck i sitt ansigte och
rynkade ögonbryn, läser han mumlande en kort bön,
innan han stillar sin hunger.
Det är så tyst i rummet, att man kan höra,
hur katten spinner. Uppkrupen i spiseln ligger han
som en grå boll, och hans ögon lysa. Mätt och
belåten i spiselvärmen, kurrar han med det egendomliga
ljud, som erinrar om en spinnrocks aflägsna surrande.
Eolket kommer in och tar plats, pigan och drängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
