Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längst ner vid bordet, döttrarna närmast fadern, de,
som för tillfället äro legda för skörden, mellan
dött-rarne och tjänstfolket. De gå tysta som i ett
likrum, där ingen vågar störa stillheten. Utan att
tala gripa de skedar och bröd, och tigande mumla
de ohörbara ord, innan de gripa i fatet. Borta vid
spiseln sätter sig hustrun, Katrina, på en stol och
äter långsamt och ljudlöst sin gröt ur en tallrik,
som stått på hällen.
Klockan, som har sin plats i ett hörn på
golf-vet, slår nio, och de skorrande, långsläpiga slagen
verka som ett befriande ljud i den oroliga
tystnaden.
Strax därefter gick dörren opp, och en pojke
på sjutton år trädde in i stugan. Han var solbränd
och axelbred, bar bössa i handen och hade en hel
knippa sjöfågel dinglande i ett snöre på ryggen.
Sven Ersson såg icke opp från sin tallrik, men
alla, som sutto i stugan, höllo andan i afvaktan på,
livad som skulle komma.
— Hvar har du varit? kom det ändtligen i
stillsam ton från husfaderns plats. Det låg vrede i
tonen; pojken vid dörren såg trotsigt opp och slängde
hatten ifrån sig.
— På sjön, sade han hånfullt. Jag har allt
dragit till huset, kan jag tala om.
— Låt det vara godt nu, far, bad Katrina
vid spiseln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
