Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nappat på kroken och tagit lån hos
hypoteksbankerna, som sögo näringen ur jorden och utarmade
bonden, hvilken tecknade sitt namn på papper, hvars
betydelse han inte förstod, fick penningar i hand,
köpte sig ett par plogar och ett tröskverk och lefde
som herreman på rästen. Huset rådde han om,
kreaturen voro hans, grödan, som stod på åkern,
bohaget, som fylde rummen — allt var hans
egendom, till hvilken han med guds hjälp blifvit herre.
Men hans far hade icke haft någonting, när han
dog, hans farfar icke häller. Hvem som varit hans
farfars far, det hade Sven Ersson aldrig ens kommit
att fråga om. Så långt hade han ej haft anledning
att tänka sig tillbaka i tiden för egen del.
Men nu slet det och ref i honom, när han
tänkte på att allt detta skulle gå ur slägten efter
honom, att han skulle vara den enda i hela sin
familj, som någonsin egt något, inkastad som en
utböling på en gård, där han börjat med att träla
för andra, och som han, när han dog en gång, skulle
lämna i en främmandes hand. När han såg den
mogna säden böja sig för sommarvinden öfver dessa
åkrar, som buro så rikt på kalkgrunden och lågo
så skyddade för alla vindar genom skogen, hvilken
slagit ring om fälten, då vände sig hans ögon bort
från allt detta, och han såg ned i marken, medan
han med en suck tänkte på, hur kort tid han skulle
vara herre däröfver. Det föreföll honom, som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
